En sån dag när tankarna liksom bara virvlar runt i huvudet, men inga direkta raka spår att gå på för att få ut dem. 

Just want to kill all emotions again. Why can´t i be like before?

Vill så mycket men orkar så lite..

Someone shoot me

Here starts the new revolution. The revolution to end all other revolutions. We salute our warriors, the people of the internet. We stand ready to fight against all unfair and wrong in this world. come with us and we will show the righteous path.
We are many, we are one, we are Internet!

Vet inte varför. Men i många år har hatet rasat inom mig.

Det bubblar alltid under huden och hotar att bryta ut. För det mesta håller jag det i styr och låter inget sippra ut.

Men ibland så smiter det ut i sprickorna. Som när jag var 14-15 år och slet en killes skulderblad ur led. Mindes inget utan fick det berättat efteråt.

Vad är det som gör att mitt hat är så starkt?

Har fått stå ut med en massa skit i mitt liv, kan ju vara det. Men jag menar på att de positiva sakerna borde ju hjälpa lite?

Även när jag varit "kär" så vet jag inte om det verkligen är den känsla jag har då hatet alltid ligger som en skugga över allt annat jag känner.

Det enda som hjälper är starka mediciner, men det är bara en temporär lösning.

Ja och Meditation hjälper till en viss del men inte på när som medicin.

Någon som har ett bra tips för hur jag ska lösa detta så jag kan leva normalt?